lördag 28 januari 2012

Sew along kampfrau, del 4: klippa ut bitarna


Nu har du dina mönsterbitar klara och det är dags att klippa ut dina bitar i det riktiga tyget, I fodertyget ska du klippa ut de fyra bitarna till livet fast utan sömsmån.


I huvudtyget ska du klippa ut de fyra bitarna till livet, ärmarna och kjolen. Ärmarna och bitarna vet du ju redan hur de ska se ut. Kjolen består av tygbredden på ena ledden och kjollängden på andra. Mät midjan till golvet på dig själv, det är så lång som kjolen ska vara, lägg på så mycket sömsmån som du vill använda.



Om din kjol ska ha ränder kan du välja att antingen sy ränderna ovanpå kjolen eller att klippa upp och sy in ränderna i tyget. Vissa hävdar att det blir ett snyggare fall på kjolen på detta sätt. Jag kommer att sy ränderna utanpå då jag ska göra slitsar i mina kjolränder. Det går även att göra ränderna infällda i den versionen och fodra med grundtyget på baksidan- välj själv. Varför jag skriver om detta nu är för att om du ska lägga in ränderna i kjolen kan du klippa kortare bitar till kjolen (midja till golv + sömsmån – bredden på ränderna + sömsmån för ränderna).


I ditt konstrasttyg ska du klippa ut eventuella ränder till kjolen (raka remsor så breda som du vill ha dem), ärmmuddar och en remsa som dekoration runt uringningen. Remsan till uringningen gjorde jag 6 cm bred, mina två kjolremsor blev 8 respektive 13 cm.

3 kommentarer:

  1. Får jag fråga varför du väljer att klippa ut livbitarna utan sömnsmån? Jag tycker inte att fodret behöver vara Så mycket mindre för att det ska få plats.

    SvaraRadera
  2. Självklart går det bra att fråga :). Fodret kommer att göras på det medeltida sättet att först sy ihop yttertyget och sedan lägga i fodret och fälla sömsmånen över fodret och sy det på plats.

    På vissa tunnare tyger så syr jag ihop fodret med ovantyget direkt när jag syr ihop bitarna men då jag på denna klänning tänker tycker jag att det blir snyggare och bekvämare utan ett extratyg i den fällda sömmen.

    SvaraRadera
  3. Doh' men självklart var det så du tänkte. Det här är så "ungt" att jag inte reflekterade över att man kanske fortfarande gjorde så. Tack för svaret :)

    SvaraRadera